Förskolan Vallmon ingår i enheten Haga förskolor som arbetar utifrån en gemensam värdeplattform. Vallmon är den lilla, personliga förskolan som fokuserar på mötet och de goda relationerna. Vi vill välkomna dig till en förskola med framtidstro där alla får vara delaktiga och känna tillit till varandra, och tillsammans hitta glädjen i vårt utforskande arbetssätt.

onsdag 4 februari 2015

Teckenspråkarna!!!

Den här dagen fick en av kompisarna önska vad vi skulle göra idag, 
han ville mata änderna. Vi tog på oss varmt med kläder, 
satte oss på spårvagnen och åkte till Strömbacken.
När vi kom dit möttes vi av ett hav med vaggande änder
som sprang rakt emot oss. 
Efter ett tag märkte vi att änderna inte ville lämna oss ifred och de tog brödet direkt ur händerna på barnen och var väldigt närgångna. Det slutade med att Madde själv fick mata änderna för att hålla dem på avstånd ifrån barnen.
Välkomnande



Valter- Neeej hjälp inte så nära!!


Delaktighet




På vägen ner mot änderna reflekterade barnen kring bilen som kört in i trädet och blev väldigt nyfikna. Vi gick närmre för att titta på hur bilen såg ut. 
Efter ett tag kom ägaren till bilen så vi frågade honom vad det var som hade hänt.Han berättade att hans fru hade glömt lägga i handbromsen på bilen när hon skulle lämna dottern på skolan. Tur i oturen så skadade sig ingen.
Utforskande



Tillit


Valter- Den sa bara pang och då gick den sönder.
Medan pedagogen jobbar med bloggen reflekterar Valter över att det måste komma någon och laga bilen.


Alfred- Look the car is... slagit i trädet!



Vi dröjde oss kvar så länge som möjligt för att se när bärgningsbilen skulle komma men klockan blev för mycket och vi var 
tvungna att gå tillbaka till spårvagnen.
Glädje


I spårvagnen tillbaka till Vallmon samtalade vi om hur änderna 
kände sig idag och varför.
Alfred- Arg
Valter- Arg. Dom ville ha bröd.
Maxwell- bus
Ped- Jaha kände de sig busiga?
Maxwell- Ja!
Vi samtalade också om hur barnen kände sig när änderna 
var arga och kom så nära inpå. 
Ped- Hur kände du dig Valter?
Valter- Kände mig rädd
Ped- Hur kände du dig Maxwell, var du rädd?
Maxwell- Nej!

Barnen fick uppleva en annan sida hos änderna den här gången,
en sida de inte var vana vid, nämligen framfusighet.
Detta resulterar i att barnen i förlängningen får en större
respekt för levande ting, så som änder, utifrån händelsen,
samt ges en förståelse kring att alla, oavsett skepnad,
inte ska tas för givet. 

Framtidstro


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar